1  TOMTEN. Midwinter-natten kölde i hård, Stjärnorna gnistrar och glimma, Alla sover i enslig gård, Djupt under midnattstimma. Den vandrar sin tysta ban, Snönliservit på fyr och gran, Snönliservit på taken, Endast tomten är vaken. Står där så grå vid ladgårdsdörr, Grå mot den vita driva, Tittar så många vintrar för, Upemot månens skiva, Tittar mot skogen där gran och fyr Drar kring gården sin dykla mör, Grubblar, fast edelär båta, Över en underlig gåta. För sin hand genom skägg och hår Skakar huvud och hätta, Nej, den gåtan är alltför svår, Nej, jag gissar är detta. Slår som han plägar inom kort Slika spörjande tankar bort, Går att ordna och pyssla, Går att sköta sin syssla, Går till visst hus och räddskapshus, Känner på alle låsen, Gårna drömmar vid månens ljus, Sommardrömmar i båsen, Glömsk av sele och pisk åt hem, Polle i stallet har ock en dröm, Krubban han lutar över, Fylls av doftande klöver. Går till stängslet för lam och får, Ser hur de sover där inne, Går till hönsen, där tupen står Stolt på sin högste pinne, Karo i hundbåtshalm mår gott, Vaknar och viftar svansen smått, Karo sin tomte känner, De er o goda vänner. Tomten smyger till sist att sig Husbarnfolket är kära, Länge och väl han märkt att de håller Hans flitig ära, Barnens kammar han sen på tår, Naukas att se de söta små, Ingen må det förtycka, Det är hans största lycka. Så har han sett dem, far och son, Ren genom många leder, Slumra som barn, men varifrån Kommer de väl hit neder? Släkte följde på släkte snart, Blomstrade, åldrades, gick. Men vart? Gåtand som ekel låter gissa sig Kom så åter. Tomten vandrar till ladans loft, Där har han bo och fäste högt På skullen i höets doft, Näre vid Svalandsnäste. Nu är väl Svalandsboning tom, Men till våre med blad och blom Kommer hon nog tillbaka, Följd av sin öppna baka. Då har hon alltid att kvittra om Månget ett färdig minne, Inte likväl om gåtan, Som rör sig i tomtens sinne. Genom en springa i ladans vägg Lyser månen på gubbens skägg. Strymman på skäget blänker, Tomten grubblar och tänker. Tyst är skogen, och neden all, Livet där ute är fruset. Låt från fjärran av forsens fald Höres helt sakta bruset. Tomten lyssnar, och halvt i dröm Tycker sig höra tidens ström, Undrar, vart händen skal fara, Undrar, vart källa må vara. Midvinternatten sköldig är hård, Stjärnorna gnistrar och glimmar. Alla sova i enslig gård, Gått in till morgontimme. Månen sänker sin tysta ban, Snön lyser vit på fyr och gran, Snön lyser vit på taken, Endast tomten är vaken.